Roma saknar en vinnartradition
Så var vi där igen då! Matchen mellan Roma och Manchester United slutade 0-2. Allt är helt enkelt som det brukar vara.
Jag har varit Romanista sen 9-10 års ålder. Alla mina vänner höll på Milan eller Juventus. Jag ville sticka ut. Roma hade snyggast färger (jag var riktigt förtjust i den vinröda färgen som laget har) och jag var dessutom väldigt intresserad av den där tonåringen som hade namnet Francesco Totti. På grund av eller tackvare detta blev Roma laget som jag tog till mitt hjärta. Detta trots att jag var fullt medveten om att Roma var sämre är både Milan och Juventus. Under den här tiden var inte ens Roma nära att vinna några stora titlar. Det var laget som alltid kom strax efter de allra bästa. Men jag envisades med att hylla Roma när jag pratade med kompisarna trots att de alltid förlorade när de mötte de bästa lagen. Jag kunde till och med hamna i slagsmål för att jag och kompisarna inte kom överrens om vilket lag som var bäst, men precis som Roma åkte även jag på stryk.
Jag har fortfarande samma inställning till Roma som jag hade då. Det är fortfarande laget som jag hyser mest respekt för men precis som då så präglas laget idag av en förlorarmentalitet som verkligen inte går att bli av med. Det märkliga är att folk runtomkring anser att de är ett betydligt större lag än vad de egentligen är. Okej, de har slutat ganska långt fram i ligan några år på raken men de har ju inte vunnit något av värde på ett tag. Bortsett från ligasegern år 2001 så är det inte mycket som har hänt (jag vägrar att räkna med segrar i italienska cupen), och inte heller på 1990 talet gick det något vidare. Man får gå tillbaka till 1983 för att hitta en ligaseger, och innan det får man gå tillbaka till 1940 talet.
Om man jämför det med Man U så är det ju lite skrattretande. Det finns inte många lag i världen som har varit så framgångsrika som just Man U. De om något lag vet hur det är att vinna titlar och det såg man igår. Med 7-1 förlusten från i fjol flåsandes i nacken såg jag Roma bränna chans efter chans och Man U göra mål på de enda chanserna som de i princip hade. Man kan ju tycka att det är att otur för Roma men jag är övertygad om att traditioner allt som oftast lyser igenom i idrottsliga sammanhang. Det är svårt att gå emot sådant. Roma saknar helt enkelt en vinnarkultur.
Jag kan bara hoppas på att Roma spelar ut ordentligt i Manchester och lyckas slå ut britterna. Att Perrotta och Totti förmodligen är tillbaka till den matchen är alltid något men det kommer förmodligen sluta oavgjort vilket innebär att sagan om Roma i Champions league 2007/2008 tar slut.
Man U är ett vinnarlag. Det är tyvärr inte Roma men det förändrar inte min kärlek till klubben.
Reflektioner kring "För sent för edelweiss"
Nu har det gått nån vecka sen Håkan släppte skivan "För sent för edelweiss". Det är verkligen med blandade intryck jag har tagit till mig skivan. Han har gång på gång bevisat vilken fantastisk artist han är men denna skiva kan man dock vara kritisk till. Om meningen med skivan är att det ska vara live och förstatagningar så blir det ibland lite för mycket av sånt. Det finns saker på skivan som borde kunna göras om. Men det är väl även kanske det som är poängen med Håkan i allmänhet och hans senaste skivsläpp i synnerhet, att han vill fånga en känsla som bygger på förstatagningar då energin och glädjen lyser igenom som mest.
Skivan bottnar i samma berättartradition som "Ett kolikbarns bekännelser" och den nya skivan känns rent musikaliskt som en självklar utveckling för honom. Även om drogreferenserna fortfarande finns kvar så är de allt färre nu än förr. Det kan ju bero på att Håkan idag har passerat tretio och är småbarnsförälder. Jag skulle inte vilja säga att Håkan har mognat men han har hur som helst blivit några år äldre än sist, och det vore väl kanske konstigt om Håkan idag skulle skriva texter som skulle spegla den Håkan som släppte "Känn ingen sorg för mig Göteborg" för åtta år sedan. Det har hur som helst skett en utveckling i texterna.
Om jag ska vara riktigt ärlig så känns denna skiva som en demo till "Ett kolikbarns bekännelser" Tyvärr så är denna skiva den mest ojämna som han har släppt ifrån sig sen debuten år 2000. Det säger i och för sig inte speciellt mycket om Håkan. Saken är den att allt han har släppt ifrån sig tidigare har varit så högklassigt och därför har man höga förväntningar på allt han gör. Skivan är bra, det är inget snack om den saken. Vissa låtar som exempelvis "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din", " Långa vägar", "För en lång lång tid" och titelspåret "För sent för edelweiss" är till och med riktigt bra. Men faktum kvarstår, skivan är tyvärr aningen sämre än de tidigare skivorna med Håkan.
Guitar Hero?
Det finns inte mycket som är mer tilltalande än musik, men vad fan är egentligen grejen med Guitar Hero? Något mer meningslöst är faktiskt svårt att hitta.
vackert men naivt
Inför Romderbyt mellan Roma och Lazio talade man om att man skulle visa respekt för varandra. Totti skulle exempelvis lägga en bukett blommar intill curva nord för att hedra den Lazioanhängare som fick sätta livet till i höstas, då han blev skjuten av en polis i samband med att han var på väg till en bortamatch. Efter matchen är naiviteten i Romas spel det enda jag kan tänka på. Det speglar lagets spel från första till sista minut.
När Roma väldigt turligt får in bollen i Laziomålet efter att en Laziospelare träffat Taddei på axeln när han försöker rensa bort bollen från eget straffområde är Lazio egentligen det bättre laget. Det är bara lag i absolut medvind som har den typen av tur. Det är sådana mål som inte får ske i derbymatcher. Vid den tidpunkten trodde jag verkligen att Roma skulle ta hem segern enkelt, och jag gladdes av tanken att det är lag som har sådant flyt under en säsong som också vinner titlarna. När Lazio några minuter innan halvlekens slut gjorde 1-1 var jag tillbaka i verkligheten igen. Och i verkligheten är det inte Roma som har flyt, utan det är Inter. Med så många tveksamma straffar som de har fått denna säsong så vore det konstigt om de inte tar hem ligan i år. Men Inter och alla konstiga domslut som de har fått med sig är en helt annan diskussion och vi lämnar den därhän.
Matchen slutade såsmåningom 3-2 till Lazio efter att Behrami gjort 3-2 i den 92 minuten. Det är här problematiken kommer in i bilden. Roma är märkligt nog idag ett lag i absoluta världstoppen. Missförstå mig rätt, jag är romanista men problemet är att Roma väldigt ofta spelar med mer hjärta än hjärna. De spelar hellre vackert än effektivt. Att man hela tiden hur pressad man än är ska försöka spela sig ur olika situationer är långt ifrån rationellt tänkande. I alla fall när man spelar ett hett Romderby mot Lazio. Laget slog inte många långbollar under kvällen, det var istället kortpassningsspel mest hela tiden. Det är inget fel med kortpassningsspel men det är inte direkt något man ska göra i eget straffområde. Det anmärkningsvärda är att när man väl slog långbollar på forwards så blev det tillslut också mål. Jag tänker på långbollen som De rossi slog till Vucinic som via Totti letade sig fram till Perrotta som gjorde lagets 2-2 mål.
Roma kan spela taktiskt och effektivt om de bara vill. Åttondelsfinalen mot Real Madrid är ett praktexempel på det. Om man möter väldigt bra motstånd så räcker det inte med att man springer ut på planen och sparkar boll (som man gjorde mot Lazio), man måste tänka också. Det gjorde man mot Real Madrid och därför vann man också två raka matcher mot spanjorerna.
Det som är skrämmande är att det var ett lika naivt Roma som blev överkörda mot Manchester United förra året i Champions league som klev ut på Stadio Olimpico ikväll. Illa nog är det också Manchester United laget möter i kvartfinalen i Champions League i april. Det är bara att hoppas på att kvällens spel bara var en miss i planeringen för faktum är ju att man har spelat riktigt bra de senaste veckorna. Om man mot engelskmännen spelar på samma sätt som man gjorde mot Lazio så är dock sannolikheten stor att historien återupprepar sig, det vill säga att man blir överkörda på Old Trafford ännu en gång.
//B
Tänk på att "chippen" bara är utlånad till Deportivo
Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro när det blev offentliggjort att han skulle till krislaget Deportivo. Jag menar "chippen" har under en period på ungefär två år bytt klubbar som få andra spelare. Frågan är ju då om det är klubbarna eller "chippen" det har varit fel på. Det är ju lätt att säga att det är "chippen" som är problemet men det är nog inte hela sanningen. Både Nantes och Bolton är två lag som krigar/krigade (Nantes spelar idag i den franska andradivisionen) för sin existens. Om man är i den positionen av tabellen så är det kanske inte en lirare som "chippen" som man behöver, utan man behöver istället slitvargar, fyisiska spelare som är jobbiga att möta. Om man ser till Roma och Anderlecht exempelvis så är det två förande lag, och i dessa klubbar gjorde han ju faktiskt bra ifrån sig.
Om jag ska följa detta resonemang så borde jag egentligen ha varit emot att "chippen" gick från botten i England till botten i Spanien. Men "chippen" har ändå en spelstil som passar bra in i spansk fotboll. Han är liten, snabb och vill ha mycket boll. Han var dessutom angelägen om att komma till en klubb där han fick speltid, vilket gör det till en svår fråga.
Men det har ju blivit succé i Spanien. Och vilken succé sen då! "Chippen" har gjort fyra matcher från start i sin nya klubb och av dessa matcher har laget vunnit tre och spelat en oavgjord. Det är som är anmärkningsvärt är att "chippen" har varit med och bidragit till en skillnad i sin nya klubb. Det syns dessutom att han verkar trivas i klubben. Han har ju även gjort mål . Det var ett straffmål mot Sevilla. En del svenska journalister har beskrivit detta händelseförlopp som en framgångssaga där han har fått oerhört mycket förtroende. Visst kan det vara en framgångssaga men jag tvivlar starkt på att han verkligen skulle få ta straffen om tränaren hade fått säga sitt. Jag tror snarare att det var tvärt om. Det var ingen annan som vågade ta straffen. "Chippen" hade minst att förlora på att stiga fram och slå den. Han hade istället allt att vinna och som tur var letade sig straffsparken in i mål.
Framtiden ser idag ljus ut för honom, men det är en sak man inte får glömma bort. "Chippen" tillhör fortfarande Nantes. Det kommer komma en tid då Deportivo måste bestämma sig om de vill köpa loss honom eller inte. Vill de inte det är "chippen" tillbaka på ruta ett och blir då kanske tvungen att återvända till frysboxen i Frankrike igen.
//B
