broadmeadow

Efter Zlatans smått fantastiska fullträff mot Grekland så är det svårt att inte imponeras av anfallaren från Rosengård som under 2000 talet har blivit en världsartist med rang. Vilken balans han har vid pendlingen, och förarbetet som bl.a. bestod av ett väggspel med Henrik Larsson var av yttersta världsklass. Det är bara att applådera, och självfallet också vara stolt  över att det är en svensk spelare som hittills har gjort turneringens snyggaste mål.

Zlatan gjorde ett fantastiskt mål, men det var LAGET Sverige som visade vägen i dagens sköna seger mot grekerna.  Det var en stark laginsats, spelarna slet och gjorde ett grymt grovjobb och vann helt rättvist. Den starka viljan var något som verkligen lyste igenom varje spelare. Den ständigt hånade Daniel Andersson var enorm och saknaden av Linderoth syntes inte det minsta. Man kan beskylla Daniel Andersson för mycket men han var kort och gott riktigt duktig i denna match. Någon annan som imponerade stort och visade hjärta och pondus var Fredrik Ljungberg. Magnus Hedman förklarade efter matchen att han ville se mer av Ljungberg, vilket jag inte riktigt förstår. Ljungberg slet som ett djur i hela matchen och låg även bakom mycket av farligheterna. Han verkade inte alls vara hämmad av revbensskadan och det är väldigt viktigt inför den framtida utgången av turneringen. Det går heller inte att låta bli att nämna Petter Hanssons mål. Det var ett mål som stavas vilja och ingenting annat. Han var som en pitbull terrier i motståndarnas straffområde och det är inspirerande att se att sådant ger utdelning. Man kan även välja att utrycka det som en god vän till mig gjorde det i ett SMS strax efter Petter Hanssons mål, "Grismål på hög nivå. Men det gills". Det är klart det gills, och på något sätt unnar jag Petter Hansson det målet. Hans mål mot Danmark under skandalmatchen i Köpenhamn var hans första i landslaget men samtliga mål från den matchen togs bort från den officiella statistiken efter att domaren blev tvungen att avbryta matchen. Så det känns helt rätt att Petter Hansson fick trycka dit bollen till slut.

Sverige spelade bra men Grekland bjöd heller inte på någon större insats. Det var ett blekt och uddlöst lag som egentligen aldrig var nära att störa Sverige. De är helt klart en negativ överraskning. Jag hade betydligt högre tankar om dem.

Det här resultatet lovar verkligen gott inför framtiden. Får bara laget med sig en poäng mot Spanien kan det sluta i ett bra mästerskap för vår del.

Det gjorde ont att se Gli Azzurri (det italienska landslaget) helt och hållet gå sönder inifrån när man under kvällen mötte Holland i Bern under måndagskvällen. Italienarna, som är regerande världsmästare, saknade spets i stora delar av matchen. Istället var det Holland som höll i taktpinnen. De kändes mer engagerade när matchtrumman började eka kring alperna. Tyvärr så ville dock inte de välkammade italienarna dansa när de unga och hungriga holländarna bjöd upp till dans.

Holländarna var väl egentligen bättre på samtliga positioner. Men det går inte att komma ifrån att Italiens stora problem för en gångs skull ligger i försvarsspelet, vilket rent historiskt är väldigt anmärkningsvärt. Det faktum att mittbacken Cannavaro inte är tillgänglig för spel i turneringen efter att ha skadat sig under den första träningen i Österrike under EM-samlingen tror jag påverkar det italienska laget mycket. De påverkas förmodligen betydligt mer än vad någon överhuvudtaget kunde tänka sig. Det finns inte många spelare i världen som spelar med ett lugn som mittbacken från Neapel. Det är heller inget snack om att just han är saknad, och jag vet inte riktigt hur de italienarna bör agera för att täcka upp de svarta hål som finns i försvaret. Jag är tveksam om det finns någon i truppen som kan täcka upp de brister som finns.  En tanke är väl kanske att spela ungefär som man avslutade matchen. Med en grym offensiv där Grosso och Zambrotta fungerar som kantspringare, och plocka in Pannucci i mitten och sätta Materazzi på bänken, men vettefan om det är rätt väg att gå. Då får man hoppas på att offensiven blir så pass dominant så att inte försvaret sätts på prov, och det känns kanske aningen riskabelt. Jag är helt övertygad om att framgångsrika lag byggs nerifrån. Har man ett starkt försvar så kommer målen automatiskt, och har man inte det så spelar det ingen roll hur många mål man gör. "The Damage Is Done", som den forne The Smiths sångaren Morrissey en gång sjöng.

Hur svagt Italien än spelade så förtjänar Holland en massa beröm. De gjorde på många sätt en fantastisk match. De hade lite tur med Italiens ineffektivitet men Holland lyckades med det som fotboll i grund och botten handlar om. De gjorde tre mål fler än Italien, och som de gjorde dem. De gjorde tre fina mål, och i synnerhet var de två sista helt fantastiska och klassiska skolexempel på hur snabb kontringsfotboll ska spelas.

Om Holland fortsätter på samma linje kan de bli svårstoppade. Det ska bli mer än intressant att följa de genom turneringen. Om det är fest och glädjefnatt i Amsterdam i natt så har väl istället hela Rom gått in i en tung depression som kommer att prägla både staden och resten av landet i fyra dagar framöver. Om fyra dagar väntar Rumänien för Italien. En seger då är ett måste om man överhuvudtaget vill återvända till sitt hemland utan att bli halshuggna.

När Zlatan kliver ut på planen den 10:e juni mot Grekland gör han det som en av mästerskapets absolut största stjärnor. Det är inte ofta som vi här uppe i kalla norden kan skryta om en sådan sak. Det hör helt klart till ovanligheterna.

Han har en strålande säsong bakom sig, han har förvisso varit skadad mycket under våren men han har ändå gjort det fantastiskt bra när han väl har spelat. Han spelade ju exempelvis på egen hand hem ligaguldet till Inter, och detta framför ögonen på mitt kära Roma.

Det är riktigt synd att Zlatan har varit så skadedrabbad under våren. Det påminner om hur det såg ut när inför VM i Tyskland år 2006. Det var då en Zlatan med stora ljumskproblem som anslöt sig till landslagssamlingen. Han hade skyhöga förväntningar på sig men inga av dessa införlivades, istället gjorde Zlatan ett rent ut sagt riktigt dåligt mästerskap. Sverige åkte ut mot hemmanationen i åttondelsfinalen, och var inte ens nära att störa det tyska maskineriet.

Nu två år senare har historien upprepat sig. Ett nytt stort mästerskap väntar runt hörnet, och det är aningen oklart hur det ligger till med smärtorna i Zlatans knä. Kommer han verkligen att orka spela ett EM? Snackat hur ju gått om han överhuvudtaget är bra nog för att orka spela samtliga gruppmatcher. Det är väl egentligen bara att hoppas på att knäet håller så länge som det bara är möjligt.

Om Zlatan kan gå för 100% under mästerskapet så tror jag att detta kan bli hans mest framgångsrika mästerskap hittills. Jag ser fler anledningar till detta:

1)      Zlatan har väldigt länge kritiserats för att han inte är bra när det gäller (han motbevisade det i och för sig i årets sista match i Serie A). På sätt och vis stämmer fatiskt den kritiken. Det har en förmåga att låsa sig för honom när det verkligen gäller. Senaste världsmästerskapet eller en valfri Champions League säsong är några exempel på det.

2)       Zlatan har aldrig varit lika dominant i landslaget som han har varit i klubblagen som han har spelat för. I Italien är han utomordentligt stor, han har lyckats vinna ligan med både Juventus och Inter. Men framgångarna i landslaget har uteblivit. Utan ett riktigt starkt VM eller EM kommer Zlatan få svårt att bli en av de allra största, och då spelar det ingen roll att det laget Zlatan spelar i vinner ligan år efter år. Jag tror därför att Zlatan är riktigt angelägen om att göra ett starkt mästerskap i sommar, och samtidigt tysta sin kritiker.

3)      Man får heller inte glömma att Zlatan ännu en gång kommer att ha Henrik Larsson intill sig. Med Larsson intill sig kommer Zlatan att kunna göra stordåd, det tror jag verkligen. Precis som Zlatan är även Larsson en riktigt smart fotbollsspelare, och jag tror att de kommer att kunna komplettera varandra bra. Om det är någon som kan höja Zlatan till att bli en ännu bättre fotbollsspelare så är det just Larsson. Hur Larsson påverkar sina medspelare såg vi ju exempelvis i höstas när Helsingborgs IF gjorde succé ute i Europa.

Vi ska ju hoppas på Sverige, och rent teoretiskt har vi också en chans att ta oss riktigt långt. Men jag tror ändå att vi kan få stora problem att ta oss vidare från gruppen, detta oavsett hur bra Zlatan är under mästerskapet. Jag hatar verkligen att säga det men något säger mig att det blir Spanien och Ryssland som går vidare. Därför blir det heller inte något avancemang för vår del. Men vem är jag att säga så? Vi hoppas ju på vårt svenska landslag, och jag får väl hoppas på att jag har fel (för en gångs skull).

Vårt kära svenska fotbollslandslag har onekligen väldigt stora problem. Det var förmodligen fler än jag som trodde att de blågula skulle gå segrande ur gårdagens match. Men verkligheten blev en helt annan. Med en 1-0 förlust så finns det fler frågetecken som egentligen har blivit potentiella problem. Jag tänker på det faktum att landslaget bara har gjort två mål hittills i år, och inget av målen har kommit från en anfallare. Med denna fakta spelar det ingen roll hur briljant Zlatan är i Inter, vilka storklubbar som är ute efter Johan Elmander eller att Markus Rosenberg har öst in mål för sitt Werder Bremen den här säsongen. Problemet kvarstår, vi gör inga mål och släpper samtidigt in mål. Det är en riktigt dålig ekvation och slutar oftast inte speciellt bra när det kommer till fotboll.

Om man tar del av den information som landets fotbollsexperter förmedlar så ser man där en oro inför vårt försvarsspel, att försvaret är lagets svagaste länk. Det kan väl kanske stämma men i det här fallet spelar det ingen roll hur bra eller bristfälligt vårt försvarsspel är. Om vi inte lyckas vara tillräckligt kreativa så kommer vi ändå inte göra några mål. Där måste anfallarna verkligen ta sitt ansvar och lyckas göra mål när chanserna väl dyker upp. Det är oerhört viktigt om vi överhuvudtaget ska kunna ha möjligheten att ta oss vidare från gruppen i EM, som för vår del börjar om drygt en vecka.

Man blir heller inte mindre orolig av de uppgifter som har figurerat i media att Zlatan inte kommer att kunna spela samtliga matcher under mästerskapet. Det tillsammans med att Johan Elmander är iskall rent formmässigt och att Markus Rosenberg aldrig kan presentera på en relativt hög nivå när det kommer till landslagsspel, gör att valet att kalla in Henke Larsson igen känns glasklar. Henke har ju visat gång på gång att han fortfarande håller för spel på hög internationell nivå men även att han lyckas med bedriften att göra sina medspelare bättre. Det kan spelarna i Helsingborg intyga. Men Henke kan inte ensam se till så att vi börjar göra mål igen. Det krävs att alla spelare gör sitt yttersta, och det handlar inte bara om anfallarna. Även mittfältarna måste höja sig flera snäpp jämfört med gårdagens match Ukraina. Anfallarna måste få de rätta bollarna att jobba på, vilket i sin tur innebär att mittfältarna är tvungna att slå de rätta bollarna, man har helt enkelt inte råd att slå bort enkla passningar.

Förvisso är Zlatan, Henke Larsson, Markus Rosenberg, och Johan Elmander duktiga fotbollsspelare, men Marcus Allbäck är fortfarande den anfallare som har det bästa snittet bland våra anfallare. Det är en spelare som inte får räknas bort.