Vadå kris?
Om Roma är mitt lag ute i Europa så är AIK det lag jag brinner för i Allsvenskan. Innan gårdagens match mot Sundsvall på Råsunda hade man haft en rejäl måltorka. Det tog drygt sex matcher innan laget lyckades göra mål. Senast laget gjorde mål i en tävlingsmatch var i höstas mot Djurgården. Men i och med segern över Sundsvall med 1-0 så tog måltorkan äntligen slut. Det är väldigt skönt! Nu är det bara att hoppas på en ketchupeffekt och att vi börjar göra mål mer regelbundet.
Man har ju annars fått intrycket av det ska vara någon form av kris i AIK vilket jag inte håller med. Ok, man har haft problem med målproduktionen men innan matchen mot Sundsvall hade det bara gått två matcher, dvs. det återstår tretio matcher. En premiär mot guldfavoriten Kalmar (0-0) och en svår bortamatch på konstgräs mot Elfsborg (0-3), detta är ju knappast två enkla matcher. Det man kan kritisera är väl i såna fall att laget var oerhört passivt mot Elfsborg i Borås. Men faktum kvarstår, en poäng efter två matcher är inget fiasko. I och med segern mot Sundsvall i det tredje matchen så har man nu fyra poäng och är bara tre poäng bakom de tre lagen som leder på sju poäng.
Kontentan lyder: att ge en krisstämpel åt ett storlag som AIK efter två omgångar är nästan lika dumt som att kasta ölglas in på planen på Söderstadion. Alla lag i en serie har sina svackor, men oturligt nog för alla människor som brinner för Solnalaget så inleder tyvärr laget serien med denna svacka. Om det nu inte redan har vänt så är det bara en tidsfråga innan det gör det.
// Bredäng
